Välfärdssamhället

Välfärdssamhället handlar om att människor ska kunna leva ett tryggt liv, till exempel genom tillgång till sjukvård, utbildning och ekonomiskt stöd vid sjukdom eller arbetslöshet. En stat kan ge sina invånare en god välfärd när det finns tillräckliga inkomster till statens, regionernas och kommunernas budgetar. En stor del av dessa pengar kommer från skatter, som gör att viktiga tjänster som skola, sjukvård och vägar kan finansieras gemensamt. Skatt betalas inte bara av personer som arbetar, utan till exempel också av företag, och det finns även en skatt (moms) på varor och tjänster. Ju fler som jobbar och ju mer varor och tjänster som köps och säljs, desto mer pengar får staten, regionerna och kommunerna in till välfärden. En del välfärdstjänster drivs av privata företag, men de finansieras fortfarande med skattemedel.

Exempel på olika slags skatter: inkomstskatt (en del av lönen går till staten, regionen och kommunen som skatt), moms (mervärdesskatt, som betalas när man köper varor och tjänster), och arbetsgivaravgifter (som arbetsgivare betalar till staten för sina anställda, utöver lönen — pengarna går bland annat till sjukförsäkring och pensioner).

Staten finansierar bland annat pensioner, sjukförsäkring, föräldraförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, studiestöd och barnbidrag, samt högre utbildning och forskning inom högskola och universitet. Regionerna tar ut skatt av sina invånare och ansvarar för hälso- och sjukvården — de driver och finansierar sjukhus och vårdcentraler, i huvudsak i offentlig regi men även genom privata vårdgivare som finansieras med skattemedel. Sjukvården delas in i primärvård (vårdcentraler, barnavårds- och mödravårdscentraler), sjukhusvård (akutsjukhus, länssjukhus och universitetssjukhus där bland annat operationer och avancerad behandling utförs) och övrigt, som psykiatrisk vård, rehabilitering och tandvård.

Kommunerna har ett stort ansvar för välfärden och bestämmer själva hur mycket invånarna ska betala i skatt till kommunen och vad pengarna ska användas till. Det är kommunen som ser till att det finns tillgång till skolor och utbildning, och kommunens ansvar att gamla och sjuka som inte klarar vardagen på egen hand kan få hjälp. Exempel på kommunalt styrd välfärd: barnomsorg (förskolor och fritidshem), skolor och utbildning (grundskola för barn mellan 6 och 16 år i alla kommuner, samt gymnasieskolor och kommunal vuxenutbildning), äldreomsorg (hjälp med praktiska saker i vardagen som att städa, laga mat, tvätta och handla varor, samt personlig hygien — äldre kan bo kvar hemma med stöd, eller flytta till ett anpassat boende om det behövs), och socialtjänsten (finns i varje kommun och ansvarar för att ge stöd och skydd till dem som behöver det, till exempel omsorg, vård, service, rådgivning, ekonomisk hjälp och annat bistånd — det kan handla om familjer utan tillräckligt med pengar, hemlösa, personer med missbruksproblem, eller personer utsatta för hot och våld; socialtjänsten kan också stödja personer med funktionsnedsättning och ge råd om arbete och studier).