Mänskliga rättigheter och yttrandefrihet

Regeringsformens andra kapitel listar medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter: yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Dessa får bara begränsas genom lag och endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.

Tryckfrihetsförordningen skyddar det tryckta ordet (böcker, tidningar), medan Yttrandefrihetsgrundlagen ger motsvarande skydd för radio, tv och vissa digitala medier. Båda är grundlagar och ger bland annat rätt till anonyma källor och meddelarskydd — att lämna uppgifter till media utan att myndigheter får efterforska källan.

Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Diskrimineringsombudsmannen (DO) övervakar att lagen följs.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett uttalat grundläggande värde i svensk lagstiftning och samhällsdebatt, och genomsyrar bland annat föräldraförsäkringen och arbetslivet.

Sverige har även ratificerat internationella konventioner, som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, vilken gäller som svensk lag och kan åberopas direkt i svenska domstolar.